Jag ska omskola mig till urmakare onsdag 13 februari 2008, klockan 23:37
Hårddisken i min bärbara kraschade idag. Sjukt roligt. Sedan la jag ner typ 3-4 timmar på att försöka rädda de dokument och bilder som jag inte hade backup på. I onödan. Lyckades nästan rädda ett recept på chokladtryffel, men ingenting viktigt.
Man blir så jäkla trött ibland av att vara så sjukt teknikberoende. Det skulle inte göra så mycket om lägenheten brann upp, men om hårddisken kraschar blir man helt förstörd. Det är ju där man har allt.
Och – jaja – man ska ta backup på sina prylar, jag vet. Jag HAR backup på sjukt mycket, men inte så mycket från den senaste veckan eller två. Dvs, en hög med bilder (bland annat från min Johans och Petters Obbola-foto-exkursion, men det tar vi en annan dag), hur det ser ut med min och Sagas ekonomiska balans och en hel del små fina kom-ihåg-dokument.
Jag har tappat data förut, och den gången tappade jag betydligt mer än nu, men jag blir ändå så sjukt trött och less.
Jag ska flytta ut i en hydda i skogen och bara ha en cykel, en lupp och en uppsättning urmakarmejslar. Men då skulle jag väl råka sätta luppen i halsen och kapa av mig öronen med cykelkedjan.
Kan något gå fel så gör det det. Alltid.
13 februari 2008 klockan 23:39
Men med lite svart humor känns allt bättre.
16 februari 2008 klockan 07:57
Jag vet hur det känns. En gång när min son var 2 år och jag hade fotograferat alla hans morfars gratulanter på 60-årsdagen fick sonen syn på filmrullen som låg på en bänk med yttersta filmflärpen ute. Rask grabbade han tag i rullen, drog ut hela filmen och frågade glatt: ”Mamma, vad är det här?”
16 februari 2008 klockan 20:50
Det har jag inget som helst minne av
16 februari 2008 klockan 23:54
Undrar just om det kan finnas nån sorts koppling mellan den händelsen och den här senaste? kan det vara att samma person som är med i filmen också skrivit brevet?
17 februari 2008 klockan 17:54
Och jag i min enfald som trodde att du kunde det är med DATA Anders?