För att citera Jan Banan från Torsk på Tallinn [sic]

Ankan tvingade mig under pistolhot att göra ett partipolitiskt test på Facebook nyss. Jojo minsann, jag som alltid blir KPML(r):are, miljö- eller vänsterpartist i sådana tester började glad i hågen knappa in mina svar. Fast redan efter några frågor började jag ana oråd. Frågorna var liksom lite vaga och precisa på samma gång. Som att man tagit olika partiers vallöften inom ungefär samma område och sedan hittat på en fråga som typ passar på alla vallöften. Lite som ett Jeopardy deluxe.

Nåja, jag fortsatte att knappra, men undvek alla svar som innehöll ordet ”familj” för jag tänkte då fasen inte unna Ankan glädjen i att reta mig för att vara kristdemokrat.

Men det blev liksom svårare och svårare. Ofta fanns det flera alternativ som var likvärdiga. Som gav uttryck för samma åsikt, fast formulerade på lite olika sätt. Från olika perspektiv. Tvivlar på att jag skulle få samma resultat två gånger i det här testet.

”Jaja”, tänkte jag, ”blir jag sosse så blir jag”, och tryckte på knappen.

Men vaffan! Jag och Maud! Kan inte vara möjligt! Centerpartist är väl det sista jag skulle gissa på. Aja, kunde ha varit värre, kunde ju ha blivit Folkpartist

Ni som har ett Facebook-konto kan själva utvärdera testet här.

Ny teori

Jag tror testet är ett socialt experiment för att visa att även partier man ogillar i vanliga fall faktiskt kan ha åsikter man sympatiserar med. Detta grundas på mina egna, traumatiska, erfarenheter samt Sagas. Kom ihåg var ni läste det först!

”Försäljningen av musik via internet och mobiler har ökat med 100 procent sedan Ipred-lagen infördes, enligt musikleverantören InProdicon” skriver DN. Jamen hur mycket är det då? Hur många var det som handlade innan och hur många är det nu? Var det 100 personer innan och 200 nu eller rör det sig om större siffror?

Det är tydligt att det verkligen fanns en sådan grupp människor som IPRED-förespråkarna sa att alla pirater var. D v s de som laddar ner för att de är för snåla för att köpa. Jag tror det är en liten skara och att den ökning vi sett nu kommer att mattas av kraftigt. Sedan kan ju faktiskt ökningen den senaste veckan bero på helt andra saker också.

Det är nog för tidigt att dra några slutsatser, men jag står fast vid att fildelningen bidrar till ökad kulturkonsumtion i övrigt och är bra, både för kulturindustrin och för sammhället i stort. Vilket styrks av en rapport den Holländska regeringen tagit fram.

Öh, asså ska man inte avslöja sina April-skämt inom nån sorts rimlig tid? Jag börjar nästan tro att IPRED är på riktigt…

”Det finns gott om bra, lagliga alternativ såsom iTunes Store och Spotify”. Det märks att det är Staterna som dikterar vad IPRED-drönarna skall säga. För i USA finns det lagliga alternativ. Inte i Sverige. Om man inte enbart är intresserad av musik. I iTunes Store i USA kan man köpa film, TV-serier och musik. I iTunes Store i Sverige kan man köpa musik.

Jag har länge varit avundsjuk på amerikanerna för att de kan handla film och TV-serier via iTunes Store. Inte nu längre. Jag loggade in på United States-versionen av iTunes Store och kollade vad det kostar att följa senaste säsongen av Lost. $49.99 kostar det. Femtio dollar! Det skulle ju lätt bli 500:- i Sverige om det lanserades här! Senaste säsongen som kommit på DVD i Sverige går på 329:- på CDON.

Skärpning! Det kan ju inte kosta mer att prenumerera på en TV-serie i iTunes än att köpa på DVD. Helt orimligt.

Jag ser mycket och gärna på TV-serier och har inga problem att följa något 10-tal. Kan bli mer också. Lägg på 5 till för sånt man glor på när alla andra serier gör uppehåll, så 15. 15 TV-serier à 500:- blir 7500:- per år. 625:- i månaden! Då måste man ju verkligen tänka sig för vilka serier man vill se. Och inte en chans att man skulle vilja ta sig igenom en seg säsong av en serie för att man hoppas att den skall ta sig igen. Nästan alla serier har sådana svackor; Lost, Battlestar Galactica, you name it.

Men sånt gillar väl produktionsbolagen. Dom har ju ett ganska hetsigt finger på cancel-knappen verkar det som.

Så, åter till tråden. Drygt 600:- i månaden och då gäller det endast TV-serier. Inte film, inte musik, inte ens soundtracket till TV-serien man betalat sura pengar för.

Nä. Såhär ska det va:

• 10:- för ett avsnitt av en TV-serie. Det blir drygt 200:- för en säsong, beroende på hur många avsnitt säsongen innehåller.
• 15:- till 20:- för en film.
• 5:- för en låt. 50:- för ett album.
• 500:- i månaden för att konsumera så mycket TV-serier, film och musik man vill.
• Ingen DRM! Inget högre pris för högupplöst video! Om jag betalar mer för utrustningen vill jag väl inte dessutom betala mer för filmen?

Ska det vara så svårt att begripa?

PC för allas test av utbudet i Sverige visar att de lagliga alternativen faktiskt inte är något alternativ. Men visst. Det finns andra lagliga alternativ i Sverige också. Hurra! Några tusen filmer varav en stor del verkar vara porrfilm från 70-talet. Typ som på de sajter som PC för alla testade. Nej tack.

Ge mig bra och billiga alternativ som låter mig som konsument konsumera. Nu!

Första gången jag är medlem i ett politiskt parti. Gissa vilket

Ledtråd: Ett enfrågeparti som är starkt emot det begynnande övervakningssamhället och upphovsrätten i den form den ser ut idag.