Så var man på lassa igen. Vid lunch sövdes jag och nu går mitt knä att böja 120 grader istället för 50. Jag har dock inte haft så här ont på länge. Som ett resultat av detta har jag sjukt mycket morfin i kroppen.

När jag fått hit min dator ska jag ta och jiddra lite mer.

Ååå! Jag vill ha en iPhone att blogga med!!

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Här kommer mina sex saker.

1. Kommer det en ny läcker teknisk pryl får jag nästan ont i magen om jag inte får köpa eller åtminstone pilla på den.
2. Ju fler människor som samlas runt mig, desto bonnigare pratar jag.
3. Om det är möjligt att vränga något någon säger eller skriver till ett obcent skämt så gör jag det.
4. Ibland skäms jag över att inte vara inläst på ett område som någon pratar om så då låtsas jag istället.
5. Om jag gör något som kan klassas som pinsamt kan jag gräma mig i veckor efteråt.
6. Om någon försöker säga att det finns något som är dåligt med Mac så försvarar jag Apple med näbbar och klor. Även om kritiken stämmer.

Jag utmanar endast fyra icke redan utmanade bloggare; Ace, Heffe, Fredrik och Angmar.

Fick ett mail från en kompis idag om att hon hade ”Taggat” mig på Tagged, en tjänst där man på något vis kan skapa ett nätverk av personer eller något. Jag brukar inte nappa på sådant, men nu gjorde jag det. Det var dumt.

När man blir medlem där så vill den komma åt ens gmail-adressbok. Jag trodde det var för att på något vis integrera Tagged-tjänsten med gmail eller något. Det var det på sätt och vis också. Jag fick upp en lista med några personer som jag hade i min adressbok som redan hade registrerat sig på Tagged och frågade om jag ville lägga till dessa personer i min kompislista. Det är klart jag ville det, så jag klickade på ”Skicka”-knappen.

Det jag inte insåg var att det under detta fanns en lista med hela min adressbok och att Tagged skickade ut en inbjudan till alla. Och då menar jag ALLA. Gmail sparar nämligen undan alla avsändare av inkommande mail och alla jag någonsin skickat ett mail till.

Så jag har alltså, förutom mina vänner, bjudit in Västerbottens läns landsting, SIF, Proffice och en hel massa andra att bli kompisar med mig på Tagged. Osis.

Jag var ju tvungen att förklara mig, så nu har jag skickat ut ännu ett meddelande till hela min adressbok där jag ber om ursäkt. Jag kommer säkert att bli klassad som spam-bot och måsta skaffa en ny epost-adress.

Nu är jag tillbaka på sjukhuset, denna gång för rehabilitering. Jag plockade gipset i torsdags och tanken var att jag skulle lyckas med rehabiliteringen hemma, men det gick inte alls. Det gör på tok för ont att böja på benet, så jag ska ligga inne i en vecka nu för att träna på knäböjningarna.

Jag kommer att träffa en sjukgymnast en par gånger om dagen och träna på att bryta upp den bindväv som bildats i knäleden och sedan spännas fast i en knäböjarmaskin vid namn Kinetec. Kommer nog att bli skojigt.

Läckert att man kommer åt Umeå Universitets WLAN från salen jag ligger på.

Har tvingat Saga att fara förbi varenda affär i Umeå kommun för att snoka rätt på en påse lökringar. Finns ingenstans. Kollade in OLW:s hemsida, och – jovisst, lökringarna tillverkas inte längre.

Jag skulle ha passat på att äta dem mycket oftare medan de fanns. Ostkrokar kommer ju att finnas i många år till, men lökringarna är ett minne blott

Om ni också vill ha tillbaka lökringarna så skriv hit: konsumentkontakt@olw.se

Uppdatering: Estrellas ”Sommar Ringar” (ja, tydligen måste alla matvaror och liknande särskrivas) har visat sig vara en mycket värdig ersättning för OLWs ”Lök ringar”.

Övertyga Kraft Foods om att Sommarringarna borde få en fast plats i sortimentet!

Drömde i natt att jag fortfarande låg inlagd på lasarettet. Just det var inte så farligt. Jag låg i ett eget rum i källaren alldeles i närheten av ICA-butiken som alla vet ligger där. Ljust och fint var det också. Jag hade dessutom många besökare, så den delen var helt OK.

Problemet kom när jag skrevs ut. Jag lyckades nämligen tappa bort mina kryckor. Hur lätt är det att ta sig någonstans med trasigt knä när man inte har kryckor?! Jag lyckades halta mig till bilen till slut, men alla var väldigt tveksamma till att leta rätt på mina kryckor åt mig. Jag hann bli riktigt upprörd innan jag vaknade.

Hittade några intelligenstest ute på nätet. De kräver att man är klurig och hyfsad på det engelska språket.

Del 1 – Här har jag hittills 27 rätt av 33
Del 2 – Här har jag hittills 15 rätt av 24
Del 3 – Här har jag hittills 6 rätt av 20
Del 4 – Här har jag hittills 11 rätt av 18

Rätt kul faktiskt. Men man blir ganska insnöad på att hela tiden försöka knäcka några till. Samma personer har också gjort ett roligt film-test. Här har jag lyckats få 18 20 rätt av 30 möjliga (två stycken har Saga hjälpt mig lite med, eller… ganska mycket, men jag placerade in titlarna brevid rätt bild). Men jag måste nog fortsätta imorgon. Några till borde jag klara

Jag är i Röbäck idag hos mina föräldrar och hälsar på. Min mammas Dansk/svenska gårdshund har fått en valp också och han är nu tre veckor, men detta är första gången jag träffar honom. Han är grymt tjock och fin.