Så var man på lassa igen. Vid lunch sövdes jag och nu går mitt knä att böja 120 grader istället för 50. Jag har dock inte haft så här ont på länge. Som ett resultat av detta har jag sjukt mycket morfin i kroppen.

När jag fått hit min dator ska jag ta och jiddra lite mer.

Ååå! Jag vill ha en iPhone att blogga med!!

Nu är jag tillbaka på sjukhuset, denna gång för rehabilitering. Jag plockade gipset i torsdags och tanken var att jag skulle lyckas med rehabiliteringen hemma, men det gick inte alls. Det gör på tok för ont att böja på benet, så jag ska ligga inne i en vecka nu för att träna på knäböjningarna.

Jag kommer att träffa en sjukgymnast en par gånger om dagen och träna på att bryta upp den bindväv som bildats i knäleden och sedan spännas fast i en knäböjarmaskin vid namn Kinetec. Kommer nog att bli skojigt.

Läckert att man kommer åt Umeå Universitets WLAN från salen jag ligger på.

Drömde i natt att jag fortfarande låg inlagd på lasarettet. Just det var inte så farligt. Jag låg i ett eget rum i källaren alldeles i närheten av ICA-butiken som alla vet ligger där. Ljust och fint var det också. Jag hade dessutom många besökare, så den delen var helt OK.

Problemet kom när jag skrevs ut. Jag lyckades nämligen tappa bort mina kryckor. Hur lätt är det att ta sig någonstans med trasigt knä när man inte har kryckor?! Jag lyckades halta mig till bilen till slut, men alla var väldigt tveksamma till att leta rätt på mina kryckor åt mig. Jag hann bli riktigt upprörd innan jag vaknade.